Kärlek är för dom

Säga vad man vill om Joakim Thåström men faktum kvarstår. Han fortsätter att uvecklas hela tiden. Personligen vet jag inte om jag gillar hans nya sound fullt ut. Det blir dock väldigt intimt och äkta på något sätt. Ärliga avskalade texter som är så långt ifrån Imperiet-tiden man kan komma. Då var det pretentiöst och fejkat djupsinne på något sätt. Nu är det mer pang på! Inget knussel, bara en mogen man som reflekterar över sitt och andras liv. Detta lagt på en avskalad ljudbild som påminner väldigt mycket om "Sällskapet" (där han också medverkar). Det låter industriellt på ett lågmält vis. Inte som PLP´s malande industrirock utan mer som ett kallt avskalat ljudlandskap som breder ut sig. Är man på rätt humör kan "Kärlek är för dom" vara helt underbar. Vill man ha lite lättsamt ös kan man dock låta denna platta ligga kvar i fodralet. Det är inte direkt någon partyskiva om man säger så! Om jag ska ranka Thåströms karriär kommer Ebba Grön etta, sedan hans soloplatta från slutet av -90 "Det är ni som är de konstiga, det är jag som är normal" Då var han kung i min värld! Undrar om han någonsin kommer att göra en skiva med lite råare ljudbild igen? I annat fall så får vill hålla tillgodo med hans nya sound. Det är inte fy skam det heller, klart mycket bättre än nästan all annan skit som släpps nuförtiden.

Favoritlåtar just nu:

Kort biografi med litet testamente

Kärlek är för dom

Bara om min älskade väntar (cover)